hata är ett starkt ord

men fy fan vad jag hatar att ha såhär ont. Det spränger.. spränger seriöst sönder mina fötter. det söker mig om dagen, om natten, men speciellt söker det mig såklart på träningen. Jag har försökt fundera ut olika planer för mina fötter, för att de ska överleva fram till EM men jag har fan inte kommit fram till vad jag ska göra med dem. Jag smörjer, jag värmer, jag kyler, jag gör ingenting, jag har benvärmare, raggsockor, bytar skor, försöker helt enkelt få dem att må bra på det enkla sättet. Men nä.. I veckan ringer jag min sjukgymnast. Förresten, annars kan jag ju alltid kapa av dem som jag också funderat på. Eller stoppa in dem i mikron för att få dem att bli varma. Kanske skulle ställa dem i vedkaminen eller hoppa ner i en isvak.. Ni vet, något alldeles extraordinärt!

det här är vad jag klarar av just nu.. en kullerbytta. weee..

Today is the day! :)

Nu ska jag och johanna handla på Ikea! Äntligen har jag lite pengar så jag känner att jag vågar handla saker utan att fundera på om jag kommer få mat i magen i slutet av månaden. skönt! Hinner inte skriva så mycket mer, är påväg ut genom dörren. Har en najs planeringsdag uppstakad, jag är ju ledig hela dagen idag, underbara fredag! Har varit så grym och tvättat hela morgonen, cyklade iväg och gav blod (mycket sjuksköterskeinspirerande plus att jag fick en jättehärligt arg syrra, sån som jag aldrig tänker bli), och så Ikea och måste handla mat och annat roligt. Sen ska jag hem till min fina mamma. fina fina mamma. Hos henne blir det pizza och EM-handboll, sista chansen nu. Inte för att jag orkar bry mig faktiskt, de har inte varit något vidare än så länge så jag pallar inte vara insatt ;) Det enda jag är insatt i är gymnastiken och den ni, den kommer bara bli bättre.Har förresten kommit fram till att min hjärna inte är riktigt som den borde vara, jag tänker på tok för mycket. Jag ska lyssna till mitt hjärta. och lyssna på kun for mig. Funderar på det.. bara mig. Puss

ibland saknar man det..

på er!

morgon i luften

Det är snart dags att bli kall. Jävligt är det ute och jag ska ta bussen ner till knutis för att komma till skolan i två timmar. Lönt. Jävligt lönt. Jag är så trött på att det tar dubbelt så långt att ta sig dit och hem än det gör att vara där i två timmar. Och jag hatar alla människor. Sjukt, det har jag aldrig gjort tidigare förrän jag kom på hur kass skånes pendlingstrafik är just nu och hur fruktansvärt mycket människor det är som är lika trötta på det. Det blir liksom ingen bra grej då. Bara massa sura och tvära som bråkar om sittplatserna. Men som tur är så är jag ledig varje fredag den här månaden. Och ska njuta av att inte behöva åka in till Malmö utan vara i mitt HBG ist :)

Förresten, igår hade jag världens bästa träning! <3>

Annars? Nä, det andra går precis lika dåligt. Står och tvekar. ?

Hejdå

just nu..

är jag verkligen en gammal kärring. det snurrar i skallen och fötterna spränger. På tisdag "börjar terminen" och dålig träning accepteras inte. Jag hoppas för allt i världen att gud trollar bort det onda i benen och fötterna så jag för en gångs skull får träna utan det huvudet (där är så mycket ändå)

Varje dag går jag runt runt i cirklar och tänker på vad jag ska göra med ditt och mitt liv. Det är kanske dags att säga adjö?''

Jag har inte så mycket att säga just nu. Det är ganska tomt.

Jag är bara ett fett ?

en dag sa mamma...

till mig något bra. jag är så stolt över det. över mig själv.

Hon sa:
- Matilda, du har svårt för att säga nej, att stå på dig och tänka bara utifrån vad du själv vill.
- Ja, jag vet, så har jag alltid haft det, varför är det så?
Och hon svarade:
- Jo, för vi har hela livet uppfostrat dig till att alla inte har det lika lätt som oss, till att alla är lika värda och att alla skall få en chans här i livet. Vi har uppfostrat dig till att ha ett stort hjärta.

Jag funderade på det där och kom fram till att då det såklart är det bästa jag har, så finns det även nackdelar med det. Just nu tvekar jag enormt och det beror på en stark vilja som alltid vill ge en chans till alla. Men någon gång kanske jag borde lära mig att tänka på vad min själ vill?


Men den vet inte.

FAN

Det är jobbigt nu. Det är riktigt jävla jobbigt nu. Jag trodde att det gick att bara kasta bort. Så naivt av mig. Att tro något sånt. Det sitter där som en stor klump i magen med feta äckliga armar som en slemmig mördar dendrit(ja, jag vet till och med hur de ser ut). Jag vet inte om jag orkar, om jag klarar av det mer Jag vet inte om jag ska ge upp. Och vem vet, kanske känns det som en lättnad. Jag vet faktiskt inte. Men sen.. så ska det ju vara han och jag. Fruktansvärt detta. Hur kan man älska någon men ändå tveka så enormt, så enormt?

Maja jag saknar dig. Va inte så fruktansvärt långt bort. Marina jag saknar dig. Va inte så fruktansvärt långt bort.

?

Sprallig

Jisses, längesen jag skrev.
Satt och funderade över mitt liv och har precis suttit och grinat till when a man loves a woman på tv. jag blir alltid såhär blödig när jag tittar på djupa filmer utan min pojkvän (han tittar inte på sånt dära). Nu lyssnar jag på I like Chopin och blir lika saligt Lingförälskad som alla gånger jag sätter på EM-filmen.. sån som man blir när man inte vet hur i hela världen jag skall kunna sluta gympa det närmaste århundradet. Mitt liv pendlar som en gnu. Jag vet inte hur gnuer pendlar men jag tror alltså att det är mycket. Jag skulle ta tag i mitt liv och plugga till hemtentan men vem orkar när klockan är tolv på natten. Inte gnuer iallafall. Träningen gör livet jobbigt ibland och jag önskar jag fick träna minst 5 dar i veckan men nu är det Jul. Som för övrigt inte var så himla märkvärdigt. Så jag skulle ju tränat ändå eller hur. Så jag kommer med i laget till SM.

Jag önskar mig 48 timmar på ett dygn. Det hade varit najs. För jag tänkte sova lite också, har gjort på tok för många hamburgare.

Jag ska titta på fler djupa filmer. Har saknat dem.
Hej.

måste lägga upp min träning

Hejsan hoppsan.
Gympa idag och jag blev så trött. Trött på att jag inte kan lägga upp min träning på rätt sätt. Jag börjar med det jag har störst problem med just nu, hel uten, håller på med den hela träningen och missar allt annat som jag också behöver träna på. Vad fan är det? det kallas dålig planering. Så nu jävlar.

20 varv. Följ ungefär.
3 dubbelsträckt halv.
4 sträckt-tzucka
Försök till tzucka hel om det går bra.

3-4 hel öppn hanv 1½

I slutet kör jag
1 dubbelgrupp salto
1 pack
3 dubbelsträckt
resten hel ut.

detta är min feta torsdagsträning. Nu jävlar.
och förresten caset är hel ut.
Och förresten jag håller på att flippa ut över tentjävelen på fredag. Säg att jag blir godkänd så jag slipper strresss.

Dags för nytt svammel

Vad är du bra på?

Idag regnar det. Igår var det dessutom storm och många träd föll ner. Men mig gör det ingenting för jag satt inomhus och gosade ner mig i grey´s anatomy och so you think you can dance. Vissa människor är riktigt bra dansare. Vissa är riktigt bra kirurger som i grey´s anatomy. Vad är du bra på? Ni vet något som ni bara känner på er, hur litet eller stort det än är, detta är JAG jävligt bra på? Jag är bra på att känna att alla människor är lika värda. Jag är bra på att strunta i om min omgivning inte är som jag, för jag kan anpassa mig riktigt bra ändå. Jag är bra på att känna långt inne att livet ska få vara ett liv så som vi velat ha det, utan krig, svält och fattigdom. Jag tror det är därför jag sökte sjuksköterska. Jag ska ut i världen och kriga och hjälpa. Kriga på mitt sätt.

ja just ja, jag har en blogg.

Hej. jag har varit trött på sistone. Lust, lycka, nej nej nej.
Jag har gett upp lite på senaste. Den där känslan ni vet. Att allt är vemodigt. Fet sträckning i låret och det är inget skoj längre. Knä åt skogen fast den börjar ju hitta stigen igen. Jag gillar att skriva blaja.. för då förstår ingen annan än jag. Och så kommer jag kanske på varför jag skriver blaj. Men inte ni. Det är det det går ut på. Det är därför man har en blogg. För att ingen annan skall förstå en. Och alla som bara är ute efter uppmärksamhet kan ju säga hejdå för egentligen är man ju sådär liten ibland trots att man alltid försöker vara stor och stark. Lycka sägs vara när man känner sig tillfreds med livet. Mitt liv är bra som fan. Men jag undrar om det var detta som var grejen? Jag har flyttat. Bor själv. Så ensamt plötsligt. Jocke är här, men vadå, vad händer, är jag rädd för mig själv eller? Jag har klättrat på väggarna. Länge. Jag tänkte det var dags att dra ner på takten. Ni vet, bli vuxen och förstå sig på sig själv. Eller iallafall bara vara. Men jag har svårt för det där. Fast det är faktiskt fredagkväll. Hade det varit den vanliga Matilda hade hon velat ha tiotusen vänner i lilla lägenheten samtidigt för att inte känna sig så.. vemodig. Men nu är hon nöjd. Hon har ju honom. Han ligger i sängen och läser om träd. Otroligt häftigt. Jag har kommit fram till att jag inte är som han alls. Fast det kom jag på för länge sen, men jag har kommit fram till att det inte gör så mycket. Bara vi förstår att vi är olika så kommer livet ordna upp sig självt.

Men förstås, nu är det dags att sova. För jag känner för det. Och så är det fredagkväll och klockan är innan tolv. Shit, det är nog dags att jag pensionerar mig.

Ibland önskade jag att han förstod och var precis som jag. Men det är han inte. Man ska vara olika för det betyder att det inte blir så tråkigt. Och då blir livet så mycket mer spännande. Men missa inte livet nu. Det är där för att levas. Ha jävligt kul och veckla inte in dig så fruktansvärt. Lev där du är. Här och nu. Det tänkte jag göra. Brinn för det DU gör.