en dag sa mamma...

till mig något bra. jag är så stolt över det. över mig själv.

Hon sa:
- Matilda, du har svårt för att säga nej, att stå på dig och tänka bara utifrån vad du själv vill.
- Ja, jag vet, så har jag alltid haft det, varför är det så?
Och hon svarade:
- Jo, för vi har hela livet uppfostrat dig till att alla inte har det lika lätt som oss, till att alla är lika värda och att alla skall få en chans här i livet. Vi har uppfostrat dig till att ha ett stort hjärta.

Jag funderade på det där och kom fram till att då det såklart är det bästa jag har, så finns det även nackdelar med det. Just nu tvekar jag enormt och det beror på en stark vilja som alltid vill ge en chans till alla. Men någon gång kanske jag borde lära mig att tänka på vad min själ vill?


Men den vet inte.