Med gemensamma krafter


söndag 31 januari 2010

Hej Livet.

Allt annat känns så onödigt fast jag inte orkar
Det är bara dig jag tänker på
Jag gör alla 24 timmar på dygnet viktiga för att slippa dig
Men du lurpassar runt varje hörn
Chokladbollar är uteslutet
Jag kan knappt sova i sängen längre
För vi hade ingen bestämd sovplats
Kvällarna är jobbigast
Kvällarna är ångestframkallande
Då tittar du fram, ler och bor i mitt huvud

Fast vi båda vill så står det skrivet i pannan att
man väcker en ångest när man släcker en annan
Det fanns en gång två personer.
De finns inte mer, för de satt ihop.
Och jag tror aldrig de kommer kunna reparera skadan.
Jag är ledsen, men jag gav upp för länge sen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar