skip to main |
skip to sidebar
Hejsan hoppsan.Gympa idag och jag blev så trött. Trött på att jag inte kan lägga upp min träning på rätt sätt. Jag börjar med det jag har störst problem med just nu, hel uten, håller på med den hela träningen och missar allt annat som jag också behöver träna på. Vad fan är det? det kallas dålig planering. Så nu jävlar.20 varv. Följ ungefär.3 dubbelsträckt halv.4 sträckt-tzuckaFörsök till tzucka hel om det går bra.3-4 hel öppn hanv 1½I slutet kör jag1 dubbelgrupp salto1 pack3 dubbelsträcktresten hel ut.detta är min feta torsdagsträning. Nu jävlar. och förresten caset är hel ut.Och förresten jag håller på att flippa ut över tentjävelen på fredag. Säg att jag blir godkänd så jag slipper strresss.
Vad är du bra på?Idag regnar det. Igår var det dessutom storm och många träd föll ner. Men mig gör det ingenting för jag satt inomhus och gosade ner mig i grey´s anatomy och so you think you can dance. Vissa människor är riktigt bra dansare. Vissa är riktigt bra kirurger som i grey´s anatomy. Vad är du bra på? Ni vet något som ni bara känner på er, hur litet eller stort det än är, detta är JAG jävligt bra på? Jag är bra på att känna att alla människor är lika värda. Jag är bra på att strunta i om min omgivning inte är som jag, för jag kan anpassa mig riktigt bra ändå. Jag är bra på att känna långt inne att livet ska få vara ett liv så som vi velat ha det, utan krig, svält och fattigdom. Jag tror det är därför jag sökte sjuksköterska. Jag ska ut i världen och kriga och hjälpa. Kriga på mitt sätt.
Hej. jag har varit trött på sistone. Lust, lycka, nej nej nej.Jag har gett upp lite på senaste. Den där känslan ni vet. Att allt är vemodigt. Fet sträckning i låret och det är inget skoj längre. Knä åt skogen fast den börjar ju hitta stigen igen. Jag gillar att skriva blaja.. för då förstår ingen annan än jag. Och så kommer jag kanske på varför jag skriver blaj. Men inte ni. Det är det det går ut på. Det är därför man har en blogg. För att ingen annan skall förstå en. Och alla som bara är ute efter uppmärksamhet kan ju säga hejdå för egentligen är man ju sådär liten ibland trots att man alltid försöker vara stor och stark. Lycka sägs vara när man känner sig tillfreds med livet. Mitt liv är bra som fan. Men jag undrar om det var detta som var grejen? Jag har flyttat. Bor själv. Så ensamt plötsligt. Jocke är här, men vadå, vad händer, är jag rädd för mig själv eller? Jag har klättrat på väggarna. Länge. Jag tänkte det var dags att dra ner på takten. Ni vet, bli vuxen och förstå sig på sig själv. Eller iallafall bara vara. Men jag har svårt för det där. Fast det är faktiskt fredagkväll. Hade det varit den vanliga Matilda hade hon velat ha tiotusen vänner i lilla lägenheten samtidigt för att inte känna sig så.. vemodig. Men nu är hon nöjd. Hon har ju honom. Han ligger i sängen och läser om träd. Otroligt häftigt. Jag har kommit fram till att jag inte är som han alls. Fast det kom jag på för länge sen, men jag har kommit fram till att det inte gör så mycket. Bara vi förstår att vi är olika så kommer livet ordna upp sig självt.Men förstås, nu är det dags att sova. För jag känner för det. Och så är det fredagkväll och klockan är innan tolv. Shit, det är nog dags att jag pensionerar mig. Ibland önskade jag att han förstod och var precis som jag. Men det är han inte. Man ska vara olika för det betyder att det inte blir så tråkigt. Och då blir livet så mycket mer spännande. Men missa inte livet nu. Det är där för att levas. Ha jävligt kul och veckla inte in dig så fruktansvärt. Lev där du är. Här och nu. Det tänkte jag göra. Brinn för det DU gör.